Fina fina Karin

Idag har vi varit på herrarnas match där en tyst minut hölls för dig. Det var fint men väldigt jobbigt. Din mamma, pappa och bror var även där. Vi kramades! Men som Gunnar sa när den tysta minuten var klar: Nu spelar vi handboll som Karin älskade.

Det är jobbigt att vara utan dig Norden. Du betyder så mycket för alla <3


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0