Jobbigt

Det var längesen men idag gick det inte längre. Jag lät tårarna rinna. De rann och jag började inse mer och mer att hon är borta. Eddie höll om mig men det gick inte att stoppa.
Nästa vecka är det begravning och jag ser fram emot samtidigt som ångesten kryper allt närmre. Jag vet att det kommer bli en fin begravning men en oerhört tuff. Igår var det träning igen och det enda jag kan tänka på är dig när jag är där. Handbollen går inte bra för mig just nu. Jag bryter ihop för lilla minsta. Jag har inget tålamod! Om jag hade haft en jobbig dag och inte alls var glad på träningen, då var det du som gjorde att jag blev glad. Du sa fina, snuskiga eller roliga saker som gjorde att man inte kunde låta bli att dra på smilebanden.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0