Livet är inte rättvist
Jag vrider och vänder på mig. Imorgon ska vi till kyrkan och säga farväl till vår älskade Karin. Men jag har väldigt svårt att fatta detta. Jag har väldigt svårt att förstå att jag ska säga farväl. Jag vill aldrig säga farväl till dig fina Karin. Klumpen som fallit lite neråt i magen är just nu på väg upp. En känsla av oro, illamående, nervositet och ilska finns just nu i kroppen. Det känns som att det var nyss vi satt i omklädningsrummet och skrattade åt din fula väska. Eller när vi var på piren i somras och drack rose. Hur jag än vill se det så är det begravning imorgon och jag vet att den kommer bli fin. Lika fin som du. Jag vet även att den kommer bli fruktansvärt jobbig.
Fy fan vad livet är orättvist.
Saknar dig ngt grymt!
Kommentarer
Trackback
